Jag heter Linnéa Andersson och är 25 år. Jag bor i Östhammar tillsammans med min Robin och hundarna Shantie, Anthon och Doris.

Linnéa tillsamans med Anthon och Doris i Lund mars 2008. Foto: Robin Johansson

Robin och jag kände varandra ett tag innan vi blev tillsammans, han är kompis med och mekar åt min lillebror Jonas. Vi började umgås mer och mer när jag kom hem ifrån USA och 28 juni 07 förlovade vi oss på Gotland. Vi har förenat våra intressen och jag hänger nu med på VW träffar och han hänger med på LC och utställningar.

Från hösten 2005 till juni 2006 bodde jag i Umeå, där pluggade jag två terminer på komvux linjen Hunden som yrke och är numer utbildad Allmänlydnads instruktör och B-figurant vid MT/MH. Efter det åkte jag iväg till Royal Palm Peach, Florida och Edison kennel där jag jobbade i tre månader.

Jag är utbildad säljare efter den ett år långa KY-utbildningen Försäljning inom detaljhandeln.

FRAMTIDEN

Som ni kan läsa längre ner på sidan började mitt hundintresse för länge sedan, jag har nu känt rasen Saluki i ca 19 år och har ett brinnande intresse för dess historia, ursprung och självklart också dess framtid och eftersom jag hade två tikar som jag är/var så nöjd med, främst temperaments mässigt tog jag steget och förvekligade drömmen om en egen kennel.

När jag kom hem från USA skickade jag in min kennelnamns ansökan till SKK, mitt första val fick jag avslag på då det redan fanns registrerat i annat FCI anslutet land men jag fortsatte skicka in förslag och fick mitt sjunde alternativ; Mehr Angiz godkänt.  

HISTORIA

 Jag växte upp i en villa i Östhammar tillsammans med mamma, pappa och tre bröder; Tobias, Jonas och Tomas. Så länge jag kommer ihåg har hundar varit en del av mitt liv. Året 1990, då jag var sex år och min lillebror föddes, flyttade "Spöket" in hos oss. ”Spöket” var en Petit Basset Griffon Veenden som kom ifrån Trogens kennel i Värmland. I stamtavlan hette han Trogens Slet Viktor.

I huset bredvid oss bodde Elisabeth och Guy Jacobsson, som har kennal Shafaq och föder upp Saluki. Som 6-åring började jag följa med dem på utställningar, låna deras hundar på promenader samt spendera mycket tid där, vilket gjorde att jag lärde mig det mesta om salukisar. En av de första utställningarna jag kommer ihåg var Skokloster 1992. Vi sov i husvagn och jag hade tränat jättemycket inför ”Barn med hund”. Den stora dagen kom, jag visade salukin ”Sofia” och vi placerade oss på en hedrande andra plats. Efter det har jag bara missat två Skokloster /Tammsvik -utställningar och det har även blivit många andra utställningar i Sverige och i Norden.

Påskhelgen 2003 flyttade då fem månader gamla salukitiken Tindrah in hos mig.

Den 23:e december 2005 utökades vår lilla familj med en liten salukivalp, även denna gång en tik från kennel Shafaq. Shantie är ett riktigt vilddjur och hennes energi tycks aldrig ta slut.

I mars 2007 blev Tindrah allvarligt sjuk och vi var tvungna att ta det hemska beslutet att avliva henne, när obduktionsrapporten kom fick vi reda på att hon hade cancer. Tankarna om en till hund kom snabbt, vi tittade på olika raser men tillslut tog vi beslutet att ta hem Anthon, trots att det var en hane, övervägde fördelarna och tack vara att Elisabeth och Guy erbjöd sig att ta hand om honom första tiden när vi jobbade så blev det möjligt.

TACK

Tack Elisabeth och Guy för allt ni lärt mig, alla resor jag fått följa med på och för att jag fått förtroendet att ta hand om Tindrah, Shantie och Anthon!